Välkommen till min blogg!

 Hej! Jag har under en period försökt hålla mig aktiv på mitt instragram-konto "auDHD_livet", men det visade sig vara hopplöst att försöka posta ett inlägg eftersom jag antingen blev avbruten eller distraherad 👀 Så den tanke jag hade kring att förmedla kunskap och fakta om kvinnor med autism, adhd, add, psykisk ohälsa och så vidare, föll i princip platt då jag mest orkade re-posta händelser 💬

En annan anledning till att jag återigen ska försöka mig på att blogga, är att fylla min vardag med mening och ett syfte att inbringa s.k. egentid. I våras fick jag min ansökan för sjukersättning beviljad, och även om jag under längre perioder av min AFU period (arbetsförmåge-utredning) varit hemmavarande, så går all min energi och fokus mestadels åt till att klara av det mest basala - hjälpa sonen till skolan, äta frukost, plocka/städa undan, ja vardagliga ting. Så någon så kallad egentid får jag egentligen inte så som jag önskar, då jag har en nybliven student/ung vuxen som bor hemma och därmed blir ett av de distraktionsmomenten som kan röra till min vardag ;)

De som är neurotyper (person utan diagnos) lyfter väl ögonbrynen åt att det tar en hel dag i anspråk över simpla självklara saker som lite städ, borsta tänder, mata katter och hämta posten - men detta är just så som neuropsykiatriska funktionshinder visar sig - allt tar säkert tre gånger så lång tid än "normalt", då den med autism/adhd/add processar information annorlunda jämfört med någon som är neurotypisk. Så kallad normal. Många med diagnos har börjat kalla oss för neurodiversiva. Likaså om man har både autism och adhd/add - då kan man kalla det för auDHD/auDD. Just för att förtydliga kombinationen av funktionsnedsättningar. Jag tycker om det, det är dock rätt så trögt att behöva förklara mig gentemot andra. Det känns som jag försöker göra mig till, eller överdriva och försöka vara märkvärdig. Den känslan är rätt så sur. När man äntligen vet vad som "felas" så känns det ju rätt befriande att ha en förklaring, men tyvärr så är det här samhället rätt långt ifrån förståelse eller kunskap inom NPF-området. Jag försöker peppa mig och tänka som Doris i Hitta Nemo: What do we do? We swim! (Fortsätt simma!).